"Jag sa nej. Hur säger man ett nej så att det blir mer nej?" : En kvalitativ studie om hur Aftonbladet och Expressen skildrade gruppvåldtäkten i Tensta.

Titel: ”Jag sa nej. Hur säger man ett nej så att det blir mer nej?” Författare: Kristin Westesson och Johanna Westergård Kurs, termin och år: C-uppsats, HT 2013 Antal ord i uppsatsen: 16 785 Problemformulering och syfte: En av de våldtäkter som kvällstidningarna bevakade 2013 var en gruppvåldtäkt på en 15-årig flicka i Tensta. Den fick stor uppmärksamhet i kvällspressen efter att de misstänkta, sex jämnåriga pojkarna, friades i hovrätten. Krönikörer, debattörer och ledarskribenter vaknade till liv och recenserade det domslut många tyckte var felaktigt. Politiker engagerade sig, folk skrev på protestlistor och det var nakenprotester utanför Svea Hovrätt. Det här fallet har alltså berört många i Sverige. Hur skildrade Sveriges största kvällstidningar, Aftonbladet och Expressen, händelsen? Tog de någons parti? Vem var offer och vem var egentligen gärningsman? Tenstafallet väckte många frågor och ligger till grund för den här fallstudien. Brottsjournalistik upptar en stor del av kvällstidningarna, samtidigt som forskning om medier och brott är knapphändig utifrån ett genusperspektiv. Att studera hur media skriver om brott, inte minst om våldtäkter, är viktigt då människans verklighetsuppfattning i allt högre grad formas av massmedier. Syftet med den här studien var att undersöka hur offret/flickan och gärningsmännen/pojkarna framställdes i Tenstafallet i Aftonbladet och Expressen, samt om gestaltningarna stämmer överens med de myter som finns i forskningen kring gärningsmän och offer. Metod och material: Fallstudien baserades på en kvalitativ textanalys där samtliga texter i de båda tidningarna om våldtäkten – nyhetsartiklar, ledare, debattartiklar, kolumner och krönikor – analyserades. Huvudresultat: Resultaten av denna studie visar att varken offret eller gärningsmännen beskrevs särskilt ingående, samt att rapportering om våldtäkter förändrats. Offret får ingen skuld i det inträffade och gärningsmännens skuld pendlar från att vara framstående i början av fallet till att vara mindre i slutet. De frias dock aldrig helt av media trots att de friats av hovrätten. I slutet av medierapporteringen är det hovrätten och hela samhället som är skurken. Hovrätten, som har gjort en felaktig bedömning och inte ställer sig på flickans sida, och samhället som har dåliga lagar och inte förmår hjälpa pojkar som kan göra sådana här saker. Att kritiskt granska och lyfta fram varför hovrätten har gjort den här bedömningen görs inte i många artiklar. Nyckelord: Journalistik, våldtäkt, offer, gärningsman, Aftonbladet, Expressen, genus, brott, kvällstidning, kriminologi